onsdag 21 september 2016

En liten runda

Iväg. För att komma... hem. Genom den rätt trånga passagen mellan hus och garage, skjutdörren dras åt sidan. Där står lille Viggo med det ena örat på svaj: Hej!

Kanske slår jag mig ner i stolen. Men...

...blir inte sittandes någon längre stund. För blickens vandrande lockar även fötterna att gå. Så blir det en liten runda.

Jag låter oftast fröställningarna vara kvar. Här är det strandirisens avlånga kapslar och trädgårdsstormhattens mindre, som är med och leker med den vita hängpimpinellens fantastiska bladverk. I bakgrunden lavendelrundeln.

Det är en fantastisk sensommar som bjuds. Förvisso med smak av höst, det känns i luften som är klar och fuktig. Solen värmer förvisso, men kylan finns närvarande. Mörkret, annorlunda nu, eller hur? Ljuset är också ett annat. Färgerna. Här en bild tagen häromdagen. En promenad nere vid Öresund. Det är som om strandängarna brinner. Kikar man noga kan blå blommor anas, det är cikoria. Så väl de harmonierar med vattnet och himlen. Det kalla och det varma. Naturen kan! Och inspirerar...

Det där med naturen, igår träffade jag denna lilla igelkott i trädgården. Bara en unge, eller kanske ungdom. Den verkade inte alls rädd, där den gick fram till dammen för att dricka. Stod där länge och väl, jag hann båda gå in efter kameran och komma tillbaka. Klick, klick, klick. Nej, den lät sig inte störas. Sedan traskade den lugnt tillbaka och försvann in i grönskan.

Dammens stillastående vatten lockar. Tyvärr lockar denna sortens damm också råttor. Tillsammans med fallfrukten blir min trädgård rena paradiset för dem, har jag förstått. Det blir till att plocka frukten och inte alls - som jag brukar - låta den bli enkel gödning i rabatterna. Men dammen... Får ta mig en funderare kring dess varande och utformning. Bygga om, skapa rörelse i vatten med hjälp av pump, skulle kunna hjälpa. Enklast vore att gräva igen. Tråkigt, men skulle också ge nya möjligheter att göra något annat på platsen. Kunna utöka stenläggningen, göra sittplatsen större och kanske kunna plantera... Så kanske se möjligheterna med detta. Hursomhelst finns råttor i närheten och det handlar om att finna en hållbar lösning för att inte locka dem till trädgård och - när kylan kommer - hus.

Som sagt, det gäller att plocka upp fallfrukten. Här en rufsig plats, låt oss kalla det ett av trädgårdens förbättringsområden, som helst inte alls ska ses. Men nu syns den, då tidlösa - Colchicum autumnale - lyser ljust violett. Den kallas också nakna ljungfrun, varför? Vet du?

Oroligheter, roligheter. Bara ett O som skiljer dem åt. Märkligt. Roligt är nu att se hur septembersolrosorna - Hellanthus 'Carine' - dansar i - det delvis bländande - ljuset. Här tillsammans med blodtoppen Sanguisorba select 'DHC S35 Corle Ajaccio'. Den vita hängpimpinellen anas till höger.

Så vackert de fångas av - eller fångar - ljuset en eftermiddag, som snart blir kväll.

Sensommarkväll som följs av en ny morgon och dag som är... idag. Iväg? Mm, strax.










måndag 12 september 2016

Äventyr, möten och... hopp

Septemberdagar kan vara sommardagar, som nu. Det är fantastiskt. Som en gåva man alls inte räknat med, dvs fyller ingen förväntan och skulle därmed inte skapa någon besvikelse. Men är stor - kanske större - just därför. Ja, det där med väder, lek och bus. Apropå bus...

Husets tax hoppade först i en bäck full med illaluktande dy. Jagandes en boll som försvann i leran. Sedan rullning i stinkande rutten tång och saltstänkt sand. Somligt är dofter, annat är... odörer. Ja, så det blev igår ännu ett bad hemmavid i kvällssolen. 

Upp från badet, Viggo är inte helt nöjd i denna stund. Men efter att ha rullat runt och "dödat" några gamla fleecefiltar...

 ...ser han alldeles ut som han vore polerad. Det där med dy, tång och bad, rena SPA-dagen, eller hur?

Själv blev jag lite matt efter dagens alla äventyr. Satte mig i en stol och gjorde just ingenting. Blickade uppåt. Det är något vilsamt med grönskande tak, som både släpper igenom och hindrar. Pergolans blåregn gör "jobbet" med bravur. Det har aldrig blommat. Skriver till ett "än". Vet inte om jag borde göra något. Vet du?

Häromdagen satte jag ut en korg med päron på trappan. Såg sedan att nästan ingen hade tagit. Flyttade korgen litegrann så den blev mer synlig. Nu plockades det. Skönt att slippa slänga när överskottet blivit mer än vad huset, grannarna, släkten och vännerna vill ha. Gick igår ut för att fylla på. Stötte då på en ung kvinna som tackade för frukten hon tagit. Glädje. Sedan kom några andra, föräldrar till en granne. Vill ni ha päron? Jodå, frun ville. Då undrade de om jag ville ha tomater och jag tackade ja. Fick några i handen. Du kan få fler, vi kommer inom med en påse, sa de. Då kom...

...en äldre dam cyklandes. Stannade. Verkade inte ta någon notis om oss, utan gick in i gången mellan hus och garage och ställde sig vid cykeln. Jag gick dit och hälsade, hon såg både förvånad och lite generad ut. Sedan förklarade hon, på omständigt vis, att hon minsann blivit så glad över att någon delade med sig av frukt att hon bestämt sig för att tacka och uppmuntra tilltaget genom ett litet meddelande. Ja, och då tänkte hon att det var en god idé att lägga "lappen" i cykelkorgen. Vi nickade alla bekräftande. Då tomatodlarna gått, berättade hon - med ett uns (det var nog mer än så) av besvikelse att hon trott att välgöraren (dvs jag) skulle vara en äldre herre. Åh! Då såg jag hennes fina klänning och de röda läpparna, kanske lite väl "mycket" för att bara cykla ner och ta ett bad i Öresund. Men tillsammans med servetten helt rätt för ett möte av annat slag.

Kerstin, årgång 38, som en ung flicka cyklade hon vidare. Förmodligen väntar äventyr, hoppas det. Jag själv tog cykeln upp till mataffären. Det var en lång kö. Bakom mig en kvinna i min egen ålder. Så kom två unga flickor med ett paket glass. Bara det. Jag funderade, tänkte att kanske. Men tänkte också att nej, det ska jag nog inte. Men så vände jag mig till kvinnan bakom och frågade om hon hade något emot att vi lät ungdomarna gå före. Hon sa... nej. Något om bilen och annat, men kändes inte som det egentligen handlade om det som sas. Så stod vi där och det kändes som om tystnaden hördes. Vet du vad jag menar? När jag packade ihop mina varor kom hon fram och sa "Det där var en fin tanke." Så gick hon ut med steg, som alls inte visade någon större hast. Fast, för att vara rättvis: Jag vet ju inte hur hon går då hon inte har bråttom...

Väl hemma. Parkerade cykeln och bar kassarna in genom porten mot köksdörren. Stannade upp. Blicken landade på en av trädgårdsstolarna. Där en påse med... tomater. Fantastiska tomater, söta och goda. 

Idag måndag. Ännu en fantastisk solskensdag. De remonterande jordgubbsplantorna, som jag fått av en givmild trädgårdsvän - Tack! - visar såväl blommor som bär. Nej, än är inte sommaren slut...

Men dags att gripa tag i det som väntar. Dessutom kolla päronen, kanske fylla på. Äta en och annan tomat. Kikar på servetten med Marilyn Monroe och tänker på Kerstin. Årgång 38. Hoppas att bli som hon.









söndag 11 september 2016

Så blir några till något

Trädgårdsliv, trädgårdsglädje, trädgårds... lycka rentav. Att gå runt och plocka för att sätta i vas, glas, krus eller vad som nu finns tillhands. Mina buketter är enkla, påminner nog mer om sådant som lite på måfå samlats på ängen än den skickliga floristens medvetna val och hantverk. Nej, jag ursäktar mig inte. Det är så här jag vill ha det! Njuter av såväl vandringen - med sitt sökande - som stunden som följer. "Fångsten" betraktas, kanske klipps till för att sättas i vatten. Då kommer jag nära såväl blommor som blad. Upplever likt och olikt i växtsätt, såsom stjälkarnas vekhet och stadga. Så blir några till något, som av sig själv. Betraktar, vänder och vrider. Justerar kanske. Men låter ofta det vara som det är. Som här. Så fint ljuset leker...

Nu ljuger du allt? Mm, det är sant! Efter att bilden ovan togs stack jag ner ännu en blå gräsfibbla - Catananche caerulea - och en liten månskensnepeta - Nepeta goviana 'Zaskar Dragon' - precis under den ljust gula septembersolrosen - Helianthus 'Carine'. Ljuset hann förändras från nyss till nu. Så blir uttrycket ett annat då hostans blommor ligger i skugga. Här tillsammans med blodtoppen - Sanguisorba officinalis 'Japan'- som är en rätt lågväxande och senblommande sort.

Inget ljus alls? Jo, där till höger, ovanför ängsnävorna - Geranium pratense - som är lite trötta. Alltför trötta? Nja, ibland kan det gäspande och nästan vissna vara vackert.

Så ett annat ljus. Ser att blodtoppen - Sanguisorba 'Blackthorn' - också får ta del av glansen.

Vilka finna här mer? Rysk salvia - Perovskia atriplicifolia 'Little Spire', anissiop - Agastache foeniculum, bergklint - Centaurea montana 'Black Sprite', brunnäva - Geranium phaeumflenört - Schrophularia nodosa, lavendel, stjärnflocka - Astrantia major - och... Den där rosa, nästan utblommade till vänster ovanför blodtoppen. Den heter, vad heter den. Jag vet ju det...

Ibland ska man sluta tänka på frågan för att få veta svaret. Så nu tänker jag på annat, på ljuset och skuggorna. Tänka tänka. Inte tänka. Hm.

Buketten står på bordet på den lilla platsen nära pergolan, vars linjer och blåregn nu syns på väggen.

Vasen och buketten blir också till bilder.

Så förändras tillvaron igen, ljuset strilar genom jalusin. En del av buketten... Väggen blir en tavla, som fångar blicken. Men buketten i sig är nu också en annan, eller hur?

Rosa blåverbena!!! Jag visste ju det. På latin Verbena hastata 'Rosea'. Just det!








lördag 10 september 2016

Slår mig ner, låter blicken vandra

Vilken september vi bjuds! Igår, stunden då eftermiddag blir till kväll. 

Slår mig ner, lägger upp fötterna och låter blicken vandra.

Kikar mot vänster, den lilla uteplatsen är dold bakom jalusin. Krukor med pelargoner på rad. Pergolan. Dess vägg kläs med blåregn.

Så tillbaka igen.

Andra(s) hus och trädgårdar kan anas... Om jag lyfter blicken och väljer att se.

Men trädens grönska hjälper till att hålla ute ute och inne inne. 

Återvänder till den andra bilden. Nu ser du hustaken, eller hur? Kanske såg du dem tidigare också, men förmodligen tydligare nu. Tänk bort dem och de har nästan försvunnit... Kanske stör de inte såhär på håll, blir en del av trädgården. Men helst bara en liten del.

Snart reser jag mig upp. Går omkring med kameran i hand. Ljuset förändras. Ljudet också, färre bilar hörs. Röster, det är fler än jag som väljer att vara ute denna fantastiska sensommarkväll.






tisdag 6 september 2016

Septembermorgon

Vaknar sent. Men det är ingen fara, för även om dagen rymmer Uppgifter, så finns det inga exakta klocktider att ta hänsyn till. En frihet i detta, men också lätt (för mig) att skjuta upp och fram till ett sedan. Som strax blivit kväll. Så ska jag inte göra idag. Men en liten stund - inte lång, men inte heller alltför kort - kan jag unna mig. Går runt med kameran i hand. Ljuset är vackert, leder mig att stanna upp vid bordet en stund. 

Lavendelrundeln, kärleksörterna... I bakgrunden kermesbäret framför och under päronträdet, vars grenar dignar av frukt. Den låga buxbomshäcken, där bakom gräsmattan.

Det är härligt med päron- och äppleträd, men fallfrukten kan bli lite väl mycket. Som här i och vid dammen. 

Den vita hängpimpinellen - Sanguisorba tenuifolia 'Stand Up Comedian - hamnar ofta i fokus och på bild. Men den är värd att betrakta och i detta ljus syns de röda inslagen bland grönt och vitt. 

Småplantor av vita luktärter såldes, en av krukorna visade sig innehålla en annan. Jag har alls inte lyckats med luktärterna i år, tanken var att de skulle smycka armeringsnätet på frodigt vis. 

Tillbaka mot huset, står på kökstrappan och blickar ut. Stockrosorna visar mest fröställningar nu.

 Men enstaka blommor finns också.

Morgon. Dagg. Ljus.

Som i skrivandets stund blivit till förmiddag. Oj, vad tiden kan gå fort. Ibland. Början av september, hoppas månaden inte springer iväg alltför fort, utan fortsätter bjuda värme och sol. Som idag.









måndag 29 augusti 2016

Sista sommarkvällen, sommarnatten?

Sommarens sista? Kanske... Fredagsnatten var nästan tropiskt varm, hur kommer lördagen att bli? Den svenska sommaren kan överraska och det är inte alltid - om någonsin - förutsägbart hur tillvaron kommer att te sig. Men, jag chansar. Fånga dagen eller kvällen och natten, som det handlar om i denna stund. Bord flyttas och ställs upp, nu inträder en ny undran: Får vi plats? Jo, om den ställs där och den andra här. På något vis går det. Ett bord kläs i gula och vita toner. Duken är inhandlad på loppis, som ofta kan rymma riktiga fynd. De ligger där nästintill osynliga bland mycket. Men om man lyfter, vänder och vrider ser man ofta det som annars inte syns.

Jag plockar blommor till några små buketter. Inget högt, som stör samtalet. Inget stort och yvigt, som tar plats där ingen finns.  Här några blå, det är blågull - Polemonium caeruleum 'Humile', gräsfibbla - Catananche caerulea, rysk salvia - Perovskia atriplicifolia 'Little Spire - och anisiop - Agastache foeniculum.

På de två andra borden läggs dukar från Afroart. Tyget, som är handgjort i batik, är från Bangladesh och utlovas vara fairtrade. Nu ser jag att keramiklyktan fått några stänk av vitgrå målarfärg på sig. Man kan ju - man vill - förstå det som om dessa prickar matchar tygets... ;o) Den vita rosen Henry Hudson är vacker, även om bladen ser lite trötta ut.

Jag är svag för toner som vandrar mellan vitt och gult, plockar en bukett med luktärt, vars doft förför, och månskensnepeta - Nepeta goviana 'Zaskar Dragon', som tar plats genom sin distinkta form. I vasen finns också två olika fingerörter: Den lite gulare styvfingerörten - Potentilla recta sulphurea 'Citrina' och den mer cremefärgade - Potentilla 'Vouge'.

Bordet är rätt stort, det behövs en bukett till. Några olika blodtoppar och pimpineller - Sanguisorba - klipps kvickt och hamnar i vas. 

Stolar placeras ut. Det blir trångt, men inte alltför trångt. Sol och skugga leker på duken, nu syns pergolans rutmönster tillsammans med blåregnets gren- och bladverk. Det är ett vackert ljus, ett sensommarljus.

Men jag vet att kvällen blir mörk och natten svart. Ljusslingorna som ger ett mjukt sken visar sig vara slutkörda, den enda som återstår lyser i vitt som nästan går mot blått. Nej, det blir inte bra. Stearinljusen kommer inte att räcka. Tänka, tänka. Sluta tänka. Så kommer lösningen, så självklar... Eller hur?

Advents, hm, skördestjärnorna i halm hängs upp. De tänds under den sena kvällen och fungerar sedan såväl som smycken som ljusbärare tills natten blir sen.

Eftermiddag blir kväll blir natt. Under den tidiga morgonen väcks jag av åska och ösregn. Stolar, halmstjärnor och annat som inte egentligen är för utomhusbruk har plockats in. Vilken tur att detta inte glömdes! 

Söndag, diskmaskinen körs om och om igen. Rester av gazpacho och annat blir både till lunch, middag, matlådor osv. Blommorna ser onekligen lite medtagna ut, men kanske också sådär nöjda som man kan vara efter en härlig stund i goda vänners lag. 

Sista sommarkvällen, sommarnatten? Kanske, kanske inte. Hursomhelst ett härligt sommarminne att bära med sig länge.





torsdag 25 augusti 2016

En mycket enkel lösning

Vi ses på andra sidan! Nej, det handlar inte om Döden och det eventuella Livet därefter. Det är min granne Åsa och jag som skiljs åt på trottoaren för att strax ses på det vi kallar den andra sidan, trädgårdssidan. Ett plank emellan, men det hindrar oss inte från att fortsätta samtalet... Nåväl, en dag satt vi och pratade i deras hammock, som nyss hade fått nytt tak. Istället för det sedvanliga tyget hade de lagt på ett träjalusi. Känslan var skön. Det var både något som stängde ute och skapade ett inne, men lät ljus och luft vandra däremellan. Där det tidigare tyget varit en absolut gräns, bildades nu en mer flytande övergång, liksom trädets gren- och bladverk kan ge. Vi delade upplevelsen och då frågade Åsa mig om jag ville ha biten som blivit över. Utan tanke och plan kring vad en sådan skulle kunna användas till, tackade jag ja. 

Så fortsatte solen att skina, dagarna - ja, dygnen - var sköna. Det blev nästan för varmt på den lilla platsen under tak, då strålarna riktigt gassade och stannade kvar länge. Nu hade jag ju... Lite för lång, men det var ju bara att knipsa av några stänger. Hammar och spik. Klart! En bild som visar den då rätt nyligen uppsatta jalusin.

Vänta! Har jag inte skrivit om detta? Visat bilder? Jodå, fram tills här och nu (hm, där och då) gjorde jag ett inlägg den 8 juni, se länk. Nu fortsättningen:

Så kom tveksamheten. Det obehandlade trät började krympa på grund av väder och vind, tyngden var inte tillräcklig för att räta ut "väggen". Från trädgården sett kändes det som de ljusa ribborna tog för mycket plats rent visuellt. Men funktionen var lysande (hm, skuggande), den ville jag ha kvar. Snickerierna i övrigt är gröna...

Att måla med linoljefärg tar tid. Att måla en jalusi med linoljefärg tar längre tid ändå. Men med vatten som läskade, kaffe som gav energi och sommarpratarna som (o)roade, blev det rätt sköna stunder där med penseln i hand.

En bild från igår. Det nymålades kulör skiljer sig något från det övriga, då färgen ännu inte slitits av väderlek.

Längs dess kant några krukor med pelargoner (som skulle behöva en mer kärleksfull vård, jag vet).

Jalusin vilar på spikar, vilket möjliggör enkel upp- och nedtagning, och hänger sedan fritt utan att nå marken. För att undvika alltför stora svängningar vid blåst har jag fäst en bit ståltråd vid pergolans stolpe.

Kikar jag ut mot pergolan ser jag detta. Blåregnet klär väggen, men denna gräns är inte heller helt stängd, utan kan låta blicken vandra, ana. 

En annan vinkel.

Mot uthusväggen en stund då skuggorna inte börjat leka på den vita ytan.

Olika bilder och intryck skapas.

Så kan jag bli sittandes där och kika på och igenom. Inget är rakt, såväl ribborna som dess mellanrum varierar. Ljuset vandrar. Det är både stilla och händelserikt.

Det som är på andra sidan kan anas, ja, ses. Men ändå bildar jalusin en åtskillnad mellan där och här, utan att varken stänga inne eller stänga ute helt. 

En mycket enkel lösning som kom vandrandes då tillfälligheten råkade möta behovet. En granne, en hammock, en stund. En bit över, ett ja tack utan tanke och plan. En solig dag... Ibland är livet inte så svårt.











Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...