lördag 15 april 2017

GLAD PÅSK!

Regnet slår mot fönsterrutorna. Det är rätt kallt, vinterjackan hänger återigen på kroken. Nära till hands. På vissa ställen i landet har det snöat, så vem är jag att klaga? Ja, det kunde ha varit värre, men gör denna sanning något bättre egentligen? Kanske. Kanske inte. Nåväl, hoppas på värme, sol och vindstilla. Men, som sagt, regn. Egentligen ett rätt välkommet regn, som trädgården behöver och nu får.

Morgon inför afton. Jag ska... Men först ett här och nu som låter mig njuta mitt kaffe i en tillvaro som löftesrikt bjuder ett sedan, som inte pockar på för att hinnas till och med. Det är en lyx det där, det här. Att både ha stunden själv och en gemenskap som väntar. 

Både och. Att kunna plocka en bukett och ändå ha fler blommor i trädgården att njuta. Häromdagen: Blå pärlhyacineter, några vita. Vitsippa tillsammans med en blå balkansippa, som inte riktigt slagit ut. Blå scilla och en stjälk botanisk tulpan. Den senare gjorde lite ont att plocka, för har inte så många att någon egentligen går att undvara. En pensé, inte att förglömma.
Muscari botryoides, Muscari botryoides Album, Anemone nemorosa, Anemone blanda, Scilla siberica, Tulipa turkestanica & Viola cornuta.

Förra helgen tömde jag pallkragarna på övervintrade perenner, som sattes i krukor i "väntrummet". Nja, det är inget riktigt rum, men en hörna bakom en häck. Nu ska jorden förbättras och sedan är det dags för odling av ätbarheter. Några gamla englasfönster, som jag fyndat på loppis, kan skapa en drivbänk. Nej, min köksträdgård imponerar varken i storlek eller stil, men i den lilla lilla trädgården rymmer den möjligheter som uppskattas stort.


I en av pallkragarna, ramslök. Jag låter några knoppar gå i blom och hoppas på frösådder.
Allium ursinum

Bilden ovan togs i måndags, då måste solen ha lyst. Onsdagen bjöd på regn, droppar på fänrikshjärtats vackra blad.
Dicentra formosa

Gråväder, gråväder. Sjömanshjärtat, som står vid den lilla stenlagda platsen nära dammen, visar många knoppar och en del blommor. Även här underbara blad.
Dicentra cucullaria

Igår cyklade jag ner till fältet och lät Viggo springa fritt. Strax rullades det runt. Hela han lyste av glädje och strax spriddes en doft, jag menar odör, som vittnade om att mattan inte endast bestod av gräs. Väl hemma, påskbad.
Taxus

Apropå doft. Under eftermiddagen plockade jag några vita violer, tänk att något så litet kan dofta så stort. Om man kommer nära.
Viola odorata var. Alba

De vanliga påskliljorna glittrar glatt gula tillsammans med några röda tulpaner och blå scillor. Bland allt det gröna.
Narcissus pseudonarcissus

Åh, ser nu att veckans Blommiga fredag handlar om överblick. Hm. Alltså, förra bilden visar örtplanteringen, som för några veckor sedan lyste av vintergäck och snödroppar. Vad mer? Köksträdgården längs muren, just det. Överblick i rum, kan ju också var i tid. Den första bilden, buketten. Någon dag senare har tulpanen tröttnat, men balkansippan öppnat sig. 


Buketten har vissnat och slängts. Så fort det kan gå. Den lilla vasen diskades för att återigen fyllas. Nya pärlhyacinter plockades. Nu får de sällskap av en liten vit lungört (som också har underbara blad).
Pulmonaria officinalis

Ännu en bukett plockades igår. Små narcisser, som jag tycker är fantastiska i färg, form och uttryck. De heter Narcissus 'Lemon Drops". Vasen står i fönstret och där bakom anas trädgården. Det mörkt gröna är buxbom. De tre gula "plopparna"? Påskliljorna, som visades på bilden tidigare. De ljusa partierna är grusgångar. Det diffust gröna? Vårgrönska!
Narcissus 'Lemon Drops'

Regnet regnar. Ett regn som inte regnar är ju inget regn. Finns väl inget stillastående tillstånd för ett regn, eller? Ungefär som en vind, den måste... vina. Till skillnad mot snö, som både kan vara stilla och falla. Och smälta. Hoppas på det senare hos er som fått snö de senaste dygnen. Hoppas på värme. Ja, och hoppas vi alla får en riktigt

GLAD PÅSK!



Fler inlägg, se länk.




lördag 1 april 2017

Fredag blir lördag

Vågar jag? Jag tar vårkappan, men lägger - för säkerhets skull - en kofta i väskan. Beger mig till bussen, till tåget till... Anländer. Går den korta biten, men märker att morgonens mildväder nu känns riktigt varmt. Är inomhus till den sena eftermiddagen, då det är dags för hemresa. Står och väntar på tåget en stund. Kappan är öppen, jag fryser inte. Inga vantar, ingen mössa. Oj! Tåget, som avgått från Göteborg, är fullproppat med folk. På väg hem, på väg bort. De som vardagspendlar och de som ska ut på äventyr. Jag lyssnar på andras samtal...

Några unga kvinnor pratar högt om studierna. Om tentan, vars resultat inte kommer att ges förrän efter helgen. Flera suckar. En del mer ängsligt än andra. Om lärarna, de korkade och orättvisa. Om... Så övergår de att tala om helgen. Nu flödar samtalet med en annan energi. En av de mer talföra berättar att hon "kommit på" att det finns småflaskor med vin att köpa på Systemet. "Så bra om man bara vill ha ett glas!" Åh, så förståndigt, tänker jag. Men strax förstår jag att det handlar om ett glas kvällen före den stora festkvällen imorgon. Aha! De flesta nickar gillande, men en skakar på huvudet: "Nä, bara ett glas! Det är ju först efter två tre som det är gott!" Då säger den talföra: "Ibland märks det att du är såååååå ung!" 

Jag låtsas läsa. Så kommer vi till Malmö, många resenärer ska vidare till Kastrup och Köpenhamn. Men jag hoppar av, går ut från stationen och känner ingen kyla då jag möter den tidiga kvällen. Åh! Så ligger koftan kvar i väskan, ligger där än. 

Fredag blir lördag. I den tidiga morgonen släpper jag ut Viggo i trädgården. Jag fryser inte. Ett plötsligt regn. Stora vattendroppar, som inte känns kalla. Som ett... sommarregn. Det upphör strax. Fågelkvitter. Utomhus lockar, men först en morgon i långsamt tempo. 

Morgon har blivit förmiddag. Så fort tiden går ibland. Solen har anlänt. Jag går en runda och betraktar trädgården via kameran. Scillor finns lite överallt.

Gräsmattans skick? Ärligt talat, detta är inte det värsta stället... ;o)

 Snödropparna ger upp efter lång och trogen tjänst. Påskliljorna lyser gula, här en liten.

Andra narcisser på gång. Trädets stam står där det står. Men det är skillnad att se det bruna omgivet av grönska än i det vintervita, vintergrå.

Vita scillor.

Blåsippor.

Trädgården genomgår ett skifte. Nu säger jag farväl till vintergäck och snödroppar. De flesta av krokusarna är också mycket trötta.

Annan blomning är på gång. I en balja, som stått utomhus hela vintern, en tulpan. Det är tidigt, men kan förklaras av att den står i skyddat läge nära huset.

Men jämte all blomning, det mest betydelsefulla ändå: Bladverk! Från vänster till höger: Schersmin, rödbladig fläder, ros (Henry Hudson) och perovskia (rysk salvia).

Det finns mer att se. Rundan kan vara länge i den milda väderleken. Tog inte ens på mig något ytterplagg innan jag gick ut. Det sägs bli fjorton grader klockan tretton, sexton femton. Fönstret står öppet och inomhus känns luften som kommer in rätt sval. Koftan? Perfekt!


Fler inlägg, se länk.








lördag 25 mars 2017

En bild på några vita blommor

Jag plockar några. Utan tvekan klipper jag snödroppar. Jag kunde ta fler än så, trädgården vimlar av dem. Nu. Men inte så länge till då en del ser riktigt trötta ut. 

Snödropparna ser ungefär likadana ut. Men det finns en rugge där de är något större än de andra. Kanske ändå av samma slag, kanske inte. Hursomhelst en lyfter sina blomblad, som om den skulle flyga iväg. Jag kommer att tänka på formen på en del av folkdräkters huvudbonader, är det kanske de holländska... Ser du vad jag ser?

Gäspar gör också snöklockorna. Här finns det flera, men inte många. Jag klipper en. 

Klockformen är hemlighetsfull, döljer dess inre för den som inte mycket liten är. Jag vänder och vrider på blomman, betraktar det som annars inte ses. Av mig.

Likt och olikt.

Vad mer? Någon julros blommar i vitt, men den låter jag få vara. Ser att några av de vita scillorna nu börjat vakna. Jag tar försiktigt och klipper en, två, ja, det blir tre små stänglar. 

Så står de där i eftermiddagssolen. Bakom skymtar klippta perenner, som jag sparat och ska samla till ett påskris. 

 I den sena eftermiddagens sol bildas skuggor på den vita stenväggen.

Snöklockas form är tydlig, medan snödropparna inte framträder lika klart. Jag placerar om och skapar mellanrum, så kan det som inte syntes ses.

Inte bara skuggfigurer. Betraktar länge dessa tomrum, vad vore vi utan dem?

Så går jag närmare. Nu är bilden kraftigt beskuren. Det som tidigare syntes antyds bara och kan vara svårt att förstå om man inte sett "the big picture", eller hur? Men...

...något vilsamt över den lilla beskurna bilden också. Som ett litet stycke tapet, en skymt av allt som finns i rullen. Det behöver inte vara begränsande, kan också vara löftesrikt.


Kikar in till Blommig fredag och ser att det handlar "Månadens bild". Jag vet inte riktigt om detta kan rymmas inom temat. Nåja, mitt inlägg handlar ju om en bild på några vita blommor plockade såhär i slutet av mars. Så det får duga.

Fler inlägg, se länk





fredag 17 mars 2017

Det är för att det är nu

I lördags: Jag hänger tvätten utomhus. Doften, känslan, görandet. Viggo tittar på. Otåligt tålmodig väntar han på att jag ska bli klar. Det är snart tid för promenad.

Så går vi ut genom porten. Grannen Håkan putsar fönster, ser nöjd ut då han betraktar det rena och klara glaset. Vi talas vid en stund. Om vädret, det vidunderliga, som bjuds. Han nämner Lalehs "Årets första dag" och visst hör och känner jag sången inom mig. Solen skiner, inte ett moln i sikte.

Viggo och jag går vidare för att åter vända hemåt. Då möter vi en liten pojke, som stannar upp och säger: Det där är en fin hund! Jag tackar och strax klappar han Viggo, som njuter av såväl smekningar som uppmärksamhet. Vi pratar om att det är skönt här på solsidan. Det är kallt där borta i skuggan, säger han och pekar på den andra trottoaren. Jag förstår vad han menar. Han säger:
- Jag går alltid i solen.
- Mm jag med, försöker nog det.
- Det är bara fem grader! Det är egentligen kallt... Men vi tycker det är varmt.
- Mm
- Det är för att det är nu. Hade det varit sommar hade det varit jättekallt, eller hur?
- Ja, då hade vi nog inte tyckt det var så fint väder.
- Nä, det hade vi inte. Vi hade nog inte gått ut alls.
Han ser fundersam ut, som om hans inre bjuder såväl frågor som svar. En upptäcksresande i det - till synes - välkända. 

Vi skiljs åt efter att han berättat lite mer om kompisar och annat viktigt, som behövde sägas och höras. Väl hemma brygger jag kaffe och brer några mackor. Det blir fika utomhus. Det är, som sagt, inte så varmt, men ändå tillräckligt om så bara för en stund. Utsikten från min sittplats:

Så mycket det är som blommar nu. Vintergäck, snödroppar och krokusar!

En liten - och på bilden suddig - humla i en av de gula krokusarna. Ser du?

Så många skeenden... Som blåsippan, där en del knoppar nu slagit ut.

Mellan grenverk och bland kvistar som ska städas bort.

En del kvistar sätts i vas. Här på fönsterkarmen. Regn utanför.

Nu börjar de första narcisserna att vakna. Just i detta stadie är de som allra elegantast. Höljet glider av som vore det en cape...

Många många bilder och fler därtill blir det. Här ännu en på krokusar.

Denna julros är magisk - Helleborus orientalis.

Tankarna vandrar till det pojken sa. Det är ju sant. Det är för att det är nu. Så bjuder andra nu också upplevelser. Inte lika, kanske snarlika, ibland helt... olika. Hursomhelst värdefulla. Så många... nu. Som förra lördagens fem grader och sol, det berättar ju inte så mycket egentligen. Fem grader och sol i mars. Just det. Viggo förstår.

Njuter stunden häromdagen. Men idag mer växlande väderlek. Sol blev till gråväder, ett sådant där "inget-speciellt-väder", som det inte skrivs sånger om. Men även ett sådant nu kan inspirera...

...och skänka glädje.


Fler inlägg, se länk.






Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...