lördag 31 mars 2018

GLAD PÅSK!

Imorgon är det april. Idag påskafton. Fortfarande busar vintern med kyla och stundom snö. Men solen värmer, ljuset kommer...

Häromdagen. Solens strålar vandrar in genom fönstret och når snödropparna.

Jag plockar många, då trädgården bjuder ett överflöd. Sätter dem i en loppisfyndad blomsterhållare. En oasis av glas. På engelska kallas de flower frog. Jag fascineras av dessa och även blomsterfakirer (se exempel i förra inlägget) som får växterna att både kunna samlas och hållas isär. 

I kvällsljuset.

Jag vänder tillbaka till mitten av mars. Tappra vårblommor i regn- och ruskväder.

Så kommer solen!

Livet känns hoppfullt och våren säker. Men så vaknar jag till detta... Tapperhetsmedaljer delas ut till våririsar, snödroppar, snöklockor, vintergäck och krokusar. Cykeln får också en.

Snön smälter så sakteliga. Men inte helt, för det är kallt. Det tar en stund innan jag riktigt förstår vad jag ser... Aha! Årets första blåsippa!

Bilder från igår, långfredagen. Solen värmer.

Vintergäcken ser rätt trötta och medtagna ut.

Men nytt är på gång, såsom ramslöken i pallkrage.

En påsklilja (på friland) visar knopp. De flesta andra är ännu endast bladverk.

Inomhus står tulpaner och påskliljor, men dessa är alla köpta på torget. Snart ska penséerna väljas och sedan planteras. Jag vet inte vilka det blir, men jag vet att det blir många. 

Påskafton. Riset på bordet, grenarna klädda med släta droppar av kristall. 

Bärnsten och topaz. En del kulörer ges vackra namn. Den gröna heter bara grön, men skulle kunna ha namn som... Nej, kommer inte på något i skrivandets stund, men visst är den underbar!

Det är vackert med glas. Fångar, förmedlar, ljus. Kikar in genom fönstret i kvällens mörker. Ett klick med mobilens kamera.

Inomhus fångar glaset ljuset även i gråväder. Ingen sol idag. Ännu.

Nåja, klockan är bara strax över tio denna påskafton. Passar på att önska alla en riktigt...

GLAD PÅSK!











lördag 17 mars 2018

Vädret är i rörelse

Solen värmer. Snön smälter. Vinterns sista? Nej, inte ropa.. Så började jag skriva på ett inlägg för ett tag sedan. Livet kändes som vår och även om jag inte ropade hej, hörde jag mig själv viska ett.

Det var då det. Nu är nu och något annat. Snön virvlar utanför och tillvaron är vinterlik. Häromdagen plockade jag några blommor och satte i skålen med blomsterfakiren som stöd. Rumsvärmen lockade dem att öppna sig. Här bilder från kväll till tidigare under dagen.

Nyss kommit in. Regn- och ruskväder utomhus.

Igår kväll. Visset. Vackert.

Några kvistar från det nyligen beskärda äppelträdet slog ut i ett annat fönster.

På bilden ovan kan små fläckar av snö anas. Men vi hade lite mer under några dagar.

Men den snön smälte bort rätt fort den också. Det är en tid med både vinter och vår på samma gång. Så mycket snö verkar det inte bli idag. Men man kan aldrig veta. Vinden viner och vädret är i rörelse. Blåsten gör det kalla till isande kyla och får snöflingorna att dansa. Solen visar sig. Då och då.

Kikar ut genom fönstret. En del av örterna är klippta. Fler väntar. Längst upp till höger i bild anas högen med kvistar från fruktträdsbeskärningen. I det nedre vänstra hörnet... Ser du?

Det får bli lager på lager på lager. Handskar som är någorlunda varma, men som ändå inte hindrar. En stund därute. Både vill och inte vill. Inget måste, men... På måndag töms trädgårdstunnan för andra gången i år.





lördag 3 februari 2018

Pudersnö

En del ord förvirrar, förvanskar och kanske förvånar. Andra berättar precis som det är. Som pudersnö. Snö som pudrar, just det. Idag var det någon däruppe som försiktigt skakade om ett moln så att det försiktigt dinglade ner små små tussar av det vita och kalla. Som landar...

...på bordet. Höstens ljung står fortfarande i krukan. Intill ligger en rostig burk.

Sedum i en skål av järn.

Jag letar efter snöflingor och de får mig att se att visset kan vara vackert.

 Strandirisens frökapslar. Jag påminns om fågelungars hunger.

Bland örterna. Minns inte, det kan vara citronmeliss.

På ett fikon.

 Fruktträdets mossa.

 Gamla englasfönster.

Uthusets tak av eternit. Den vackra husväggen tillhör grannens verkstad. Så glad att de inte följt modet och målat den vit. Ser du hur flingorna dansar?

Jag plockar några snödroppar och sätter i en skål. 

Snödropparna - också det ett ord som är lätt att begripa och förstå - får stöd av en s.k. blomsterfakir. Det där med ord... Förmodar att det syftar på en spikmatta snarare än en självplågare. Tror jag. Vill jag tro.





lördag 6 januari 2018

Oj, det var länge sedan!

Oj, det var länge sedan! Vintergäcket kikar försiktigt på mig medan jag förmodligen vrålstirrar tillbaka. 
Redan? Konstaterandet blir till en undran, förundran. 
Jag springer in efter kameran, för särskildheter av detta slag behöver fångas på bild för att riktigt begripas och bli trovärdiga. För såväl mig som dig.
Klick! 

Viggo står där och verkar inte helt nöjd med att behöva vänta på den stundande promenaden. Men det går ju inte att lämna en trädgård som bjudet en sådan överraskning. Jag måste... Jag kikar mig omkring och då ser jag ännu en som lyser gul bland alla bruntoner. 
Klick klick! 

Nu är Viggo trött på mig. Men det är inte jag. Känslan av lust, spänning och hopp behöver följas. Det blir en liten runda här och nu. 

En del julrosor blommar. Jag får lust att klippa bort det angripna och medfarna, känna doften av fuktig mylla och bli... Viggo väntar. Som sagt.

Bara en liten sväng ner till hörnet vid dammen. Bland vissna blad... snödroppar!

Nu inleds en ny tid. Kyla och snö kan komma. Men också försvinna. Små tecken här och där. Det förväntade blandas med det osannolika. Hopp och glädje, oro och (för)tvivlan. Trädgårdsliv för oss som vet. Andra har ingen aning.


Oj, det var länge sedan! Det förra inlägget skrevs i september och sedan har dagar, veckor och månader skyndat fram och förbi. Framtid blev till nutid blev till dåtid i rasande fart, medan bloggen fick vila. Det har känts skönt. För att nu vakna. Det känns riktigt bra.



Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...